onsdag 27 maj 2009

back to when it all started...

Fösta gången var inte så att jag bara sa till mig själv att spy är rätt. Utan att efter fått allt sämre självförtroende och bara hört allt det negativa som kom så var det det som jag som min utväg. Vid det här laget vägde jag ca: 57 kg, jag är då nästan 1, 70 lång så en rekomenderad vikt är lite över 60 kilo. Jag var inte tjock men jag var absolut inte nöjd med mig själv.
Första gången var riktigt jobbig, jag var rädd och lite äcklad men samtidigt väldigt lättad över hur lätt det var. Jag stod länge inne på toaletten och bara stod. Det var så lätt för mig då, kändes lite konstigt att trycka in fingrarna men efter allt och lite tårar så mådde jag förvånansvärt bra.
Jag tror jag blev förvånad för hur lätt jag kände mig och att jag fått ur mig något som gav mig min vikt.
Man ska nog tänka på att när detta hände så var jag i en deprisson och mådde väldigt dåligt. Jag hade även här haft självmordstankar men inte gjort något. Jag vet inte men jag tror väldigt starkt på att min deprisson och folks kommentarer var det som gjorde att jag föll över kanten in i ett svart hål. Jag skyller inte på någon, det var ju mitt val att stoppa fingrarna i halsen. Det är lätt att försöka hitta en skyldig men jag ser ingen mer än mig.

xoxo - det finns fler vägar än den jag valde...

The moment of truth....

Heej!

Just nu sitter jag i skolan och har lektion. Men jag orkar verkligen inte göra något just nu.
Jag har ju sagt att i denna blogg ska jag skriva ut och försöka hjälpa andra.
Jag har i snart ett år skadat mig själv på ett eller annat sätt. Fast det som kommer ligga i fokus här är hur jag efter alla mål spytt. Och då självmant genom att stoppa fingrarna i halsen eller som det blev efter ett tag trycka lite lätt på magen. Så denna blogg kommer alltså handla om min bullimi/anorexi. Vet inte vad jag ska säga, för jag har aldrig hetsätit och inte heller svält mig själv förutom vissa tider. Jag kommer här att berätta min historia och hur fel det kan bli..

Idag är jag på bätteringsväg tack vare stöd från flera håll, iaf från de som vet. Och jag har idag klarat mig i lite mer än en vecka. Fast det är så tufft just nu, jag har precis ätit och det verkligen skriker inom mig att bara springa här ifrån och göra det. Men jag kan inte svika mitt löfte, kanske är detta det värsta löfte jag någonsin gett men jag hoppas det är värt det.
Nä, nu kommer min lärare så jag måste verkligen jobba.

xoxo

söndag 24 maj 2009

it's not always easy....

Heeej!

Tänkte bara skriva lite snabbt innan jag sätter igång på riktigt. Jag har redan en blogg där jag skriver om min vardag och allt som finns runt omkring den. Den bloggen heter evelinakarlssonpalm.blogg.se. Jag har dock valt att skapa en till blogg för att skriva ut och för att folk ska förstå mig. Detta kommer bli en blogg där jag kommer att skriva allt som händer och har hänt angående allt. Mer om detta senare.

xoxo